När Hjärtat brister!
Idag besökte vi graven för att göra höstfint där!
Pratar ju titt som tätt med Alfred om hans storebror.
Han tycker det är lite spännande och konstigt att han har en brorsa som liksom inte finns. Det är ju svårt att förklara det där med döden för en treåring :)
Han hade iaf sett fram emot att få åka till Lucas idag, vi planterade blommor och gjorde klart hemma och tog med. När vi väl kom fram och han kommer fram till gravstenen så blir Alfred så otroligt ledsen, när jag frågar varför han är så ledsen så frågar han "men när ska jag få leka med storebror Lucas då"
Och det är faktiskt nära att hjärtat brister då!
Det är svårt när man vill förstå men inte riktigt kan :(
Det är svårt när man vill förstå men inte riktigt kan :(
Här vilar iaf storebror, med enris, ljus och lite ljung :)
Alfred blev arg när jag inte fotograferade Lucas,
så här har ni ett foto av vad Affe tycker är hans bror ♥
Sorg & saknad
Idag fyller vår älskade Lucas 6 år.
Grattis på din dag älskade barn!
Det har varit en jobbig kväll.
Trots att sorgen blir lättare att bära med åren så blir faktiskt saknaden bara större och större.
Det är så mycket jag funderar på... Hur skulle du se ut, vad skulle du gilla att leka med, vad skulle du ha för favoritmat, vad skulle din bästa kompis heta. frågorn aär många och jag kommer aldrig få några svar...
Saknar dig så att hjärtat nästan spricker ibland ♥
Det är femårskalas i himlen idag ♥♥♥
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag
för det är Lucas födelsedag
HURRA HURRA HURRA!!!!
Grattis älskade skrutt på din 5-års dag ♥
Dagen firar vi med god mat på resturang,
sänder många tankar och tänder ett ljus på minneslunden!
♥♥♥ Mamma och pappa saknar dig ♥♥♥
Lucas
Här ligger vår förstfödde son, Alfred storebror ♥
Så här lycklig är man när man lyckats sno brorsans nallebjörn :)
Men är snäll nog att ställa tillbaka den ♥
Farfar & Lucas
Idag tänder vi ljus här hemma!
Det är Alfred & Lucas farfars födelsedag samt att det är Lucas namnsdag :)
Ibland kommer det över mig...
...Hur stor saknaden efter Lucas faktiskt är!
Ikväll är en sån kväll!!
Jag skulle behöva en klok storebror här som lärde sin lillebror ett å annat :)
Alfred är inne i en period då han bara gallskriker när han inte får som han vill, ganska jobbigt faktiskt. Idag när vi lunchade på IKEA så bytte t.o.m paret vid bordet bredvid plats. Troligtvis pga att Affe skriker så att man får ont i öronen! Jag vet att det går över... Bara att vänta ut. Hjälper inte att skälla, vår nya taktik är att ignorera!
Hur som helst så skulle det underlätta om storebror var här med oss.
Vi saknar dig plutten!
Du finns i luften vi andas,
i bäcken som porlar och i
syrenen som doftar...
Du finns överallt och du
finns alltid, alltid med oss ♥
Ikväll är en sån kväll!!
Jag skulle behöva en klok storebror här som lärde sin lillebror ett å annat :)
Alfred är inne i en period då han bara gallskriker när han inte får som han vill, ganska jobbigt faktiskt. Idag när vi lunchade på IKEA så bytte t.o.m paret vid bordet bredvid plats. Troligtvis pga att Affe skriker så att man får ont i öronen! Jag vet att det går över... Bara att vänta ut. Hjälper inte att skälla, vår nya taktik är att ignorera!
Hur som helst så skulle det underlätta om storebror var här med oss.
Vi saknar dig plutten!
Du finns i luften vi andas,
i bäcken som porlar och i
syrenen som doftar...
Du finns överallt och du
finns alltid, alltid med oss ♥
Storebror Lucas
I onsdags hade jag en jag-saknar-storebror-så-jag-håller-på-att-gå-av-på-mitten-kväll.
De kommer fortfarande med jämna mellanrum.
Då kollar jag på bilder, jag minns, jag läser min gamla blogg som är från dagen då vi fick beskedet och fram till bloggens start, jag gråter.
Ja de dagarna kommer fortfarande, om än inte lika ofta.
Alfred har ju inte på något sätt ersatt sin bror, det kan ingen göra.
Men det är betydligt lättare att hitta en mening med livet när man har älskade lilla Alfred.
Jag tycker att meningen med livet är våra barn, finns ingenting som går upp mot det.
Den kärlek man känner till sitt barn är olik all kärlek man någonsin kännt förut.
Den är vacker och fullständigt total. Den finns i hjärtat för evigt.
Den kan inte komma och gå. Som kärlek kan göra för någon annan.
Det band som finns mellan barn och föräldrar är den starkaste av kärlekar.
Livslång och evig.
Älskar er!!!
De kommer fortfarande med jämna mellanrum.
Då kollar jag på bilder, jag minns, jag läser min gamla blogg som är från dagen då vi fick beskedet och fram till bloggens start, jag gråter.
Ja de dagarna kommer fortfarande, om än inte lika ofta.
Alfred har ju inte på något sätt ersatt sin bror, det kan ingen göra.
Men det är betydligt lättare att hitta en mening med livet när man har älskade lilla Alfred.
Jag tycker att meningen med livet är våra barn, finns ingenting som går upp mot det.
Den kärlek man känner till sitt barn är olik all kärlek man någonsin kännt förut.
Den är vacker och fullständigt total. Den finns i hjärtat för evigt.
Den kan inte komma och gå. Som kärlek kan göra för någon annan.
Det band som finns mellan barn och föräldrar är den starkaste av kärlekar.
Livslång och evig.
Älskar er!!!
Lucas födelsedag!
Idag firar vi att storebror Lucas fyller 3 år.
Tyvärr kan vi inte åka och tända ljus men vi har delegerat ut detta till farmor!
Hoppas du får en bra dag med dina änglavänner prinsen.
Lillebror skickar massor med pussar <3
Vi älskar dig!!!
Tyvärr kan vi inte åka och tända ljus men vi har delegerat ut detta till farmor!
Hoppas du får en bra dag med dina änglavänner prinsen.
Lillebror skickar massor med pussar <3
Vi älskar dig!!!
Varför en speciell dag?
Här kommer ett dagboksinlägg från graviditeten med Lucas, exakt från denna dag!
3 mars 2006
Har känns så lite fosterrörelser de sista dagarna så jag ringer till min bm när jag vaknar på morgonen.
Får beskedet att åka raka vägen in på förlossningen där dom kan göra en grundligare undersökning med ultraljud.
Träffar en barnmorska som ska kolla hjärtljuden med ctg, men hon hittar ingenting...
ibland så blinkar det till en siffra som jag tror och hoppas är lillens hjärta.
Efter ett tag så väljer hon att hämta en läkare och ultraljudsapparaten.
Redan då känner jag på mig att nåt är galet, men säger till min sambo att det är lugnt, det är ingen fara...
Självklart så är apparaten trasig och de får springa in till akuten för att hämta en annan (vilken tid det tar, känns som en evighet).
Nu kan läkaren konstatera att det inte finns någon hjärtverksamhet.
Han hämtar en annan läkare för att konstatera att så är fallet.
Vi bryter bägge ut i storgråt och får åka hem över natten.
Väl hemma så ringer vi våra närmsta och berättar det tragiska...
Våran efterlängtade bebis har somnat in.
Det är så fruktansvärt ofattbart, sånt här får inte hända!!!!
Vi försöker att prata och förbereda oss inför morgondagen då vi ska in och föda ut våran prins.
Självklart så är det helt omöjligt, men vi somnar till slut av utmattning och lite hjälp av sömntabletter....
VARFÖR JUST VI?????
Konstigt nog så har det ändå känts bra idag, men denna bebis är så aktiv så jag känner mig lugn!
Dessutom så vakar nog Lucas över sin bror eller syster i magen!
Samma dag som idag, fast med Lucas =)
Något mindre mage och mycket mindre höfter =)
Hoppas att du fick svar på din fråga i kommentarerna "en till änglamamma", jag beklagar verkligen er förlust och hoppas att ni snart får styrkan att gå vidare.
Vill du prata mer så kan du kontakta mig via mailen!
Styrkekramar!!!
lördagkväll
Ligger nu i soffan med benen högt, mina fötter värker som aldrig förr.
Blir ofta så om jag står mycket vilket jag gjort idag. Jag har städat och grejat på + att jag bäddat rent i sängarna. Finns det nåt skönare än att lägga sig i renbäddad säng? Ja, det gör det säkert, men det ligger högt upp på listan iallafall ;)
Kul att höra om hur ni valde gudföräldrar förresten :)
Ang shopping till bebis så är jag beredd att ta emot saker (kläder) efter den 21 januari, det är ett litet datum och riktmärke jag/vi har =) Vad jag tänkte kika på på mellandagsrea är tex spjälskydd, sängkläder + lite annat som man gärna vill ha nytt, och tro nu inte att jag inte vill ta emot saker för det vill jag. Men självklart så kommer jag att handla en hel del nytt då detta blir "vårt första barn". Det är trots allt 107 dagar kvar till beräknad förlossning och jag vet av erfarenhet att det kan hända massor och jag vill inte sitta med ett hus överfullt med grejer om det skulle bli så.
Jag har några foton på Lucas som sjukhusfotografen tog åt oss som jag älskar, jag knäppte kort på dom idag (får inte igång scannern) så att ni också får se....
Lucas söta hand
Gulligaste örat :)
Hyllan ovanför vår säng är helt och hållet Lucas hylla, där tänder jag ibland ett ljus för han och pussar på bilden som står där :) Nallarna fick vi när vi låg på sjukhuset, några fick följa med i kistan också!
Medans jag grejade och dammade på Lucas hylla idag så slog det mig att jag alltid har en massa skräp på sängbordet...
Vad har ni på era sängbord? Ta gärna ett foto (utan att städa först) och lägg ut i din blogg.... eller ja ni kan ju ta bort ev saker som kan göra mig generad ;)
På mitt bord finns just nu: Body Butter (mandarin), handkräm, flaska som jag häller hetvatten i och värmer ömma delar av kroppen, väckarklocka och en lampa =)
Nu har vi ätit tacos och ikväll ska vi (har jag besämt) kolla på dansbandskampen och heja fram Shake :-)
Imorrn ska vi till Titti, Elin ska rida och jag ska fika :)
Hoppas att det blir samma väder som idag fast det får gärna vara lite klarare ute. Det är perfekt nu med några minusgrader, låt det fortsätta så =)
Utsikten från mitt köksfönster....
Ha en mysig lördagkväll!
Blir ofta så om jag står mycket vilket jag gjort idag. Jag har städat och grejat på + att jag bäddat rent i sängarna. Finns det nåt skönare än att lägga sig i renbäddad säng? Ja, det gör det säkert, men det ligger högt upp på listan iallafall ;)
Kul att höra om hur ni valde gudföräldrar förresten :)
Ang shopping till bebis så är jag beredd att ta emot saker (kläder) efter den 21 januari, det är ett litet datum och riktmärke jag/vi har =) Vad jag tänkte kika på på mellandagsrea är tex spjälskydd, sängkläder + lite annat som man gärna vill ha nytt, och tro nu inte att jag inte vill ta emot saker för det vill jag. Men självklart så kommer jag att handla en hel del nytt då detta blir "vårt första barn". Det är trots allt 107 dagar kvar till beräknad förlossning och jag vet av erfarenhet att det kan hända massor och jag vill inte sitta med ett hus överfullt med grejer om det skulle bli så.
Jag har några foton på Lucas som sjukhusfotografen tog åt oss som jag älskar, jag knäppte kort på dom idag (får inte igång scannern) så att ni också får se....
Lucas söta hand
Gulligaste örat :)
Hyllan ovanför vår säng är helt och hållet Lucas hylla, där tänder jag ibland ett ljus för han och pussar på bilden som står där :) Nallarna fick vi när vi låg på sjukhuset, några fick följa med i kistan också!
♥♥♥ Älskade saknade lilla ängel ♥♥♥
Medans jag grejade och dammade på Lucas hylla idag så slog det mig att jag alltid har en massa skräp på sängbordet...
Vad har ni på era sängbord? Ta gärna ett foto (utan att städa först) och lägg ut i din blogg.... eller ja ni kan ju ta bort ev saker som kan göra mig generad ;)
På mitt bord finns just nu: Body Butter (mandarin), handkräm, flaska som jag häller hetvatten i och värmer ömma delar av kroppen, väckarklocka och en lampa =)
Nu har vi ätit tacos och ikväll ska vi (har jag besämt) kolla på dansbandskampen och heja fram Shake :-)
Imorrn ska vi till Titti, Elin ska rida och jag ska fika :)
Hoppas att det blir samma väder som idag fast det får gärna vara lite klarare ute. Det är perfekt nu med några minusgrader, låt det fortsätta så =)
Utsikten från mitt köksfönster....
Ha en mysig lördagkväll!
Änglabarn
Har suttit och läst en annan mammas änglablogg och då slår det mig vilken skitvärld vi lever i, fast egentligen är det ju inte direkt världens fel att några utvalda förlorar sina barn. Vem fel är det då?
Många tror nog inte att jag ägnar min älskade Lucas lika mycket tankar lägre, att barnet jag bär i magen ska kunna ersätta. Men så är det inte. Inget kan någonsin ersätta Lucas, INGEN!
Men det innebär ju inte att jag inte längtar och älskar detta barn lika mycket, för det gör jag. Jag antar att jag är som vilken mamma som helst som skall få sitt andra barn. Graviditeten är inte alls lika spännande som den första där man blev glad över varje graviditetsbevis kroppen visade upp.
Jag är extremt lycklig över min växande mage men törs jag glädjas lika mycket som jag gjorde när jag väntade Lucas? Nej det gör jag inte. Jag vet så väl att det kan gå fel fortfarande, det är jag och många andra ett levande bevis på.
Minns så väl vad glad jag var när jag passerade denna magiska vecka 12 (denna graviditet), äntligen var missfallsrisken över... Vilket skämt, det är ju NU det jobbiga börjar, då är det bara 28 veckor av extremt stor oro kvar.
Jag skyddar min mage som en nybliven tigermamma, rör du min mage så ryter jag. Där ligger min skatt och väntar på oss, sina föräldrar som ska älska h*n så villkorslöst.
Som så småningom ska få veta allt om sin storebror Lucas.
Jag älskar mina barn lika mycket även om min förstfödde numera är en vakande ängel över oss!
Vid himmelens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind
Vid himmelens port
står tofflor i rad
där barfota änglar
går månpromenad
I himmelens sal
är väggarna blå
där leker vår herre
tittut med de små
Men just nu vill jag bara att detta ska vara över och att jag ska få mitt barn skrikandes i famnen.
Lång tid kvar, lång väntan och en hel del oro...
Många tror nog inte att jag ägnar min älskade Lucas lika mycket tankar lägre, att barnet jag bär i magen ska kunna ersätta. Men så är det inte. Inget kan någonsin ersätta Lucas, INGEN!
Men det innebär ju inte att jag inte längtar och älskar detta barn lika mycket, för det gör jag. Jag antar att jag är som vilken mamma som helst som skall få sitt andra barn. Graviditeten är inte alls lika spännande som den första där man blev glad över varje graviditetsbevis kroppen visade upp.
Jag är extremt lycklig över min växande mage men törs jag glädjas lika mycket som jag gjorde när jag väntade Lucas? Nej det gör jag inte. Jag vet så väl att det kan gå fel fortfarande, det är jag och många andra ett levande bevis på.
Minns så väl vad glad jag var när jag passerade denna magiska vecka 12 (denna graviditet), äntligen var missfallsrisken över... Vilket skämt, det är ju NU det jobbiga börjar, då är det bara 28 veckor av extremt stor oro kvar.
Jag skyddar min mage som en nybliven tigermamma, rör du min mage så ryter jag. Där ligger min skatt och väntar på oss, sina föräldrar som ska älska h*n så villkorslöst.
Som så småningom ska få veta allt om sin storebror Lucas.
Jag älskar mina barn lika mycket även om min förstfödde numera är en vakande ängel över oss!
Vid himmelens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind
Vid himmelens port
står tofflor i rad
där barfota änglar
går månpromenad
I himmelens sal
är väggarna blå
där leker vår herre
tittut med de små
Men just nu vill jag bara att detta ska vara över och att jag ska få mitt barn skrikandes i famnen.
Lång tid kvar, lång väntan och en hel del oro...
♥ Kram på er alla ♥
Prinsen våran fyller år
Fem fingrar ska skydda dej
Ett är månen
Ett är solen
Ett är Polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dej till ro
Mitt liv för exakt två år sedan...
Ett utdrag ur min dagbok 3 mars 2006:
Har känns så lite fosterrörelser det sista dygnet så jag ringer till min barnmorska när jag vaknar på morgonen.
Får beskedet att åka raka vägen in på förlossningen där dom kan göra en grundligare undersökning med ultraljud.
Träffar en barnmorska som ska kolla hjärtljuden med ctg, men hon hittar ingenting... ibland så blinkar det till en siffra som jag tror och hoppas är lillens hjärta.
Efter ett tag så väljer hon att hämta en läkare och ultraljudsapparaten.
Redan då känner jag på mig att nåt är galet, men säger till Albin att det är lugnt det är ingen fara...
Självklart så är apparaten trasig och de får springa in till akuten för att hämta en annan (vilken tid det tar, känns som en evighet).
Nu kan läkaren konstatera att det inte finns någon hjärtverksamhet. Han hämtar en annan läkare för att konstatera att så är fallet.
Vi bryter bägge ut i stor-gråt och får åka hem över natten.
Det finns bara ett ord som kan förklara mitt inre just nu, KAOS!
Väl hemma så ringer vi våra närmsta och berättar det tragiska... Våran efterlängtade bebis har somnat in. Det är så fruktansvärt ofattbart, sånt här får inte hända!!!!
Tror vi är i någon form av trans när vi lämnar sjukhuset. Tar itu med mycket praktiskt. Ordnar hundvakt, packar klart min förlossningsväska, laddar kameran, rakar kroppen (vem vill ligga hårig under en förlossning).
Jag lyckas få kontakt med andra "ängla-mammor" via internet som förberede mig på vad som komma skall. Jag har nog ännu inte fattat detta.
Jag njuter (helst sjukt) av min stora mage och tar farväl av sista natten med min son inneboendes i min kropp.
Vi försöker att prata och förbereda oss inför morgondagen då vi ska in och föda ut våran prins.
Självklart så är det helt omöjligt, men vi somnar till slut av utmattning och lite hjälp av sömntabletter....
VARFÖR JUST VI?????
Den jobbiga dagen närmar sig med stormsteg...
Imorgon åker jag till Lucas och tänder ljus och sätter dit lite blommor.
Äter nog något extra gott på kvällen med Albin och Emilia (Maria är på spa-resa i Tallin denna vecka)...
Har känns så lite fosterrörelser det sista dygnet så jag ringer till min barnmorska när jag vaknar på morgonen.
Får beskedet att åka raka vägen in på förlossningen där dom kan göra en grundligare undersökning med ultraljud.
Träffar en barnmorska som ska kolla hjärtljuden med ctg, men hon hittar ingenting... ibland så blinkar det till en siffra som jag tror och hoppas är lillens hjärta.
Efter ett tag så väljer hon att hämta en läkare och ultraljudsapparaten.
Redan då känner jag på mig att nåt är galet, men säger till Albin att det är lugnt det är ingen fara...
Självklart så är apparaten trasig och de får springa in till akuten för att hämta en annan (vilken tid det tar, känns som en evighet).
Nu kan läkaren konstatera att det inte finns någon hjärtverksamhet. Han hämtar en annan läkare för att konstatera att så är fallet.
Vi bryter bägge ut i stor-gråt och får åka hem över natten.
Det finns bara ett ord som kan förklara mitt inre just nu, KAOS!
Väl hemma så ringer vi våra närmsta och berättar det tragiska... Våran efterlängtade bebis har somnat in. Det är så fruktansvärt ofattbart, sånt här får inte hända!!!!
Tror vi är i någon form av trans när vi lämnar sjukhuset. Tar itu med mycket praktiskt. Ordnar hundvakt, packar klart min förlossningsväska, laddar kameran, rakar kroppen (vem vill ligga hårig under en förlossning).
Jag lyckas få kontakt med andra "ängla-mammor" via internet som förberede mig på vad som komma skall. Jag har nog ännu inte fattat detta.
Jag njuter (helst sjukt) av min stora mage och tar farväl av sista natten med min son inneboendes i min kropp.
Vi försöker att prata och förbereda oss inför morgondagen då vi ska in och föda ut våran prins.
Självklart så är det helt omöjligt, men vi somnar till slut av utmattning och lite hjälp av sömntabletter....
VARFÖR JUST VI?????
Den jobbiga dagen närmar sig med stormsteg...
Imorgon åker jag till Lucas och tänder ljus och sätter dit lite blommor.
Äter nog något extra gott på kvällen med Albin och Emilia (Maria är på spa-resa i Tallin denna vecka)...
.
Ett mail...
Jag fick ett mail igår...
Från en tjej som jobbade med ett projektarbete på högskolan. Hon ville intervjua mig om hur det är att vara mamma till ett änglabarn.
Min första tanke var direkt, självklart ska jag ställa upp på det!
Men sen när jag har tänkt till lite och funderat så är jag inte längre lika säker på att jag vill det.
Jag har tänkt så mycket, och grubblat över alla dessa varför...
VARFÖR VI???
Så ikväll har jag än en gång haft en enorm Lucas-depression igen, det är länge sedan en sån kväll fanns hos mig.
Mina ögon svider av alla tårar och jag har suttit och läst min dagbok, dagboken från dag 1. Dagen då vi fick veta att prinsens hjärta slutat slå...
Fyy fan vad livet är orättvist!!
Här kommer ett litet litet utdrag ur min älskade dagbok...
3 mars 2006
Har känns så lite fosterrörelser de sista dagarna så jag ringer till min bm när jag vaknar på morgonen.
Får beskedet att åka raka vägen in på förlossningen där dom kan göra en grundligare undersökning med ultraljud.
Träffar en barnmorska som ska kolla hjärtljuden med ctg, men hon hittar ingenting... ibland så blinkar det till en siffra som jag tror och hoppas är lillens hjärta.
Efter ett tag så väljer hon att hämta en läkare och ultraljudsapparaten.
Redan då känner jag på mig att nåt är galet, men säger till min sambo att det är lugnt det är ingen fara...
Självklart så är apparaten trasig och de får springa in till akuten för att hämta en annan (vilken tid det tar, känns som en evighet).
Nu kan läkaren konstatera att det inte finns någon hjärtverksamhet. Han hämtar en annan läkare för att konstatera att så är fallet.
Vi bryter bägge ut i stor-gråt och får åka hem över natten.
Väl hemma så ringer vi våra närmsta och berättar det tragiska... Våran efterlängtade bebis har somnat in. Det är så fruktansvärt ofattbart, sånt här får inte hända!!!!
Vi försöker att prata och förbereda oss inför morgondagen då vi ska in och föda ut våran prins.
Självklart så är det helt omöjligt, men vi somnar till slut av utmattning och lite hjälp av sömntabletter....
4 mars 2006
19,30 är det dax för sista tabletten och jag är nu öppen tre cm. Kan inte detta vara över snart??????
Vattnet går aldrig så när det är dax för skiftbyte nr tre av personal (20,30) och min tredje bm kommer så väljer hon att sticka hål på fosterhinnan.
22,12 kommer han.... Det absolut vackraste jag någonsin har sett. Men gud om han kunde skrika till lite.
Får upp han på bröstet och tårarna går inte att hejda.
Han är så varm och go, jag bryter ihop i Albins famn med knodden på mitt bröst. Pappa klipper navelsträngen och vi väger o mäter lillen.
1225 gram och 38 cm lång.
Som vi har skämtat om att han kan få allt från pappa bara han får mammas haka... det första jag ser är att han har precis allt från sin pappa, sååå fin han är!!
Vi får ha han hos oss så länge vi vill. Han ser så otroligt fridfull ut, vi väntar bara på att han ska slå upp sina söta små ögon. Men det kommer ju aldrig att ske, det vet vi också....
Klockan 01 inser även jag att vi måste sova, det kommer en ny tung dag imorgon!
Så vi säger motvilligt god natt till våran prins Lucas.... vi ses ju snart igen!!
Mamma älskar dig!!!!!!!!
Bläää för hata-livet-kvällar!!!!!!
GOD NATT!!!
Från en tjej som jobbade med ett projektarbete på högskolan. Hon ville intervjua mig om hur det är att vara mamma till ett änglabarn.
Min första tanke var direkt, självklart ska jag ställa upp på det!
Men sen när jag har tänkt till lite och funderat så är jag inte längre lika säker på att jag vill det.
Jag har tänkt så mycket, och grubblat över alla dessa varför...
VARFÖR VI???
Så ikväll har jag än en gång haft en enorm Lucas-depression igen, det är länge sedan en sån kväll fanns hos mig.
Mina ögon svider av alla tårar och jag har suttit och läst min dagbok, dagboken från dag 1. Dagen då vi fick veta att prinsens hjärta slutat slå...
Fyy fan vad livet är orättvist!!
Här kommer ett litet litet utdrag ur min älskade dagbok...
3 mars 2006
Har känns så lite fosterrörelser de sista dagarna så jag ringer till min bm när jag vaknar på morgonen.
Får beskedet att åka raka vägen in på förlossningen där dom kan göra en grundligare undersökning med ultraljud.
Träffar en barnmorska som ska kolla hjärtljuden med ctg, men hon hittar ingenting... ibland så blinkar det till en siffra som jag tror och hoppas är lillens hjärta.
Efter ett tag så väljer hon att hämta en läkare och ultraljudsapparaten.
Redan då känner jag på mig att nåt är galet, men säger till min sambo att det är lugnt det är ingen fara...
Självklart så är apparaten trasig och de får springa in till akuten för att hämta en annan (vilken tid det tar, känns som en evighet).
Nu kan läkaren konstatera att det inte finns någon hjärtverksamhet. Han hämtar en annan läkare för att konstatera att så är fallet.
Vi bryter bägge ut i stor-gråt och får åka hem över natten.
Väl hemma så ringer vi våra närmsta och berättar det tragiska... Våran efterlängtade bebis har somnat in. Det är så fruktansvärt ofattbart, sånt här får inte hända!!!!
Vi försöker att prata och förbereda oss inför morgondagen då vi ska in och föda ut våran prins.
Självklart så är det helt omöjligt, men vi somnar till slut av utmattning och lite hjälp av sömntabletter....
4 mars 2006
19,30 är det dax för sista tabletten och jag är nu öppen tre cm. Kan inte detta vara över snart??????
Vattnet går aldrig så när det är dax för skiftbyte nr tre av personal (20,30) och min tredje bm kommer så väljer hon att sticka hål på fosterhinnan.
22,12 kommer han.... Det absolut vackraste jag någonsin har sett. Men gud om han kunde skrika till lite.
Får upp han på bröstet och tårarna går inte att hejda.
Han är så varm och go, jag bryter ihop i Albins famn med knodden på mitt bröst. Pappa klipper navelsträngen och vi väger o mäter lillen.
1225 gram och 38 cm lång.
Som vi har skämtat om att han kan få allt från pappa bara han får mammas haka... det första jag ser är att han har precis allt från sin pappa, sååå fin han är!!
Vi får ha han hos oss så länge vi vill. Han ser så otroligt fridfull ut, vi väntar bara på att han ska slå upp sina söta små ögon. Men det kommer ju aldrig att ske, det vet vi också....
Klockan 01 inser även jag att vi måste sova, det kommer en ny tung dag imorgon!
Så vi säger motvilligt god natt till våran prins Lucas.... vi ses ju snart igen!!
Mamma älskar dig!!!!!!!!
Bläää för hata-livet-kvällar!!!!!!
GOD NATT!!!
Depression...
Mitt liv går sällan med flyt...
Bilnycklarna ÄR borta, har ringt ford och tänkte beställa nya, men det gick inte alls.
Får köpa nya lås till hela bilen = dyrt :-(
Sen ska ju skiten monteras oxå = Ännu dyrare....
Men nu har jag en man i mitt liv som gör allt detta åt mig, Gunnar... Du är en pärla!!
Som om det inte är nog så har jag haft en Lucas-depression hela morgonen också...
Saknar han så jag håller på å gå i bitar ibland!
Livet är så förbannat orättvist!!
Bilnycklarna ÄR borta, har ringt ford och tänkte beställa nya, men det gick inte alls.
Får köpa nya lås till hela bilen = dyrt :-(
Sen ska ju skiten monteras oxå = Ännu dyrare....
Men nu har jag en man i mitt liv som gör allt detta åt mig, Gunnar... Du är en pärla!!
Som om det inte är nog så har jag haft en Lucas-depression hela morgonen också...
Saknar han så jag håller på å gå i bitar ibland!
Livet är så förbannat orättvist!!
