Mitt liv för exakt två år sedan...

Ett utdrag ur min dagbok 3 mars 2006:

Har känns så lite fosterrörelser det sista dygnet så jag ringer till min barnmorska när jag vaknar på morgonen.
Får beskedet att åka raka vägen in på förlossningen där dom kan göra en grundligare undersökning med ultraljud.

Träffar en barnmorska som ska kolla hjärtljuden med ctg, men hon hittar ingenting... ibland så blinkar det till en siffra som jag tror och hoppas är lillens hjärta.
Efter ett tag så väljer hon att hämta en läkare och ultraljudsapparaten.
Redan då känner jag på mig att nåt är galet, men säger till Albin att det är lugnt det är ingen fara...

Självklart så är apparaten trasig och de får springa in till akuten för att hämta en annan (vilken tid det tar, känns som en evighet).
Nu kan läkaren konstatera att det inte finns någon hjärtverksamhet. Han hämtar en annan läkare för att konstatera att så är fallet.

Vi bryter bägge ut i stor-gråt och får åka hem över natten.
Det finns bara ett ord som kan förklara mitt inre just nu, KAOS!
Väl hemma så ringer vi våra närmsta och berättar det tragiska... Våran efterlängtade bebis har somnat in. Det är så fruktansvärt ofattbart, sånt här får inte hända!!!!

Tror vi är i någon form av trans när vi lämnar sjukhuset. Tar itu med mycket praktiskt. Ordnar hundvakt, packar klart min förlossningsväska, laddar kameran, rakar kroppen (vem vill ligga hårig under en förlossning).
Jag lyckas få kontakt med andra "ängla-mammor" via internet som förberede mig på vad som komma skall. Jag har nog ännu inte fattat detta.
Jag njuter (helst sjukt) av min stora mage och tar farväl av sista natten med min son inneboendes i min kropp.

Vi försöker att prata och förbereda oss inför morgondagen då vi ska in och föda ut våran prins.
Självklart så är det helt omöjligt, men vi somnar till slut av utmattning och lite hjälp av sömntabletter....

VARFÖR JUST VI?????


Den jobbiga dagen närmar sig med stormsteg...
Imorgon åker jag till Lucas och tänder ljus och sätter dit lite blommor.
Äter nog något extra gott på kvällen med Albin och Emilia (Maria är på spa-resa i Tallin denna vecka)...

Kommentarer
Postat av: Anna S

Idag tänker jag extra mycket på er Therese.
Jag ska tända ett ljus för eran lille Lucas här hemma idag! Varma kramar till dej och familjen!

2008-03-04 @ 07:07:59
URL: http://lakelanders.blogspot.com
Postat av: Frun

Det är omöjligt att förstå... jag känner så med er... STORA kramar.

2008-03-04 @ 07:41:57
Postat av: Fia

Usch det är så fruktansvärt att sånt får hända!Jag kan inte ens föreställa mig den enorma sorg och saknad ni måste känna!!
Ni är starka!
Kramar!

2008-03-04 @ 10:20:18
URL: http://fialiljas.blogg.se
Postat av: Erika

Det gör ont i mig när jag läser om vad ni fått gå igenom. Det borde inte få hända! Många kramar till er.

2008-03-04 @ 19:39:04
URL: http://erikabergman.blogspot.com
Postat av: Kakan

Hej.

Det ni vart med om var min största rädsla hela graviditeten trots att det inte hänt mig något sånt innan.

Kram från mej!!!

2008-12-23 @ 22:07:01
URL: http://kakan.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0