...Människor som går ner i vikt av att lägga om sin livsstil, som kämpar och sliter, lider och mår skit ett tag för att nå sitt mål. Jag beundrar målmedvetna människor! Ja, jag avundas målmedvetna människor...
Önskar att jag hade en tiondel av deras gunst och jävlaranamma, men det har jag inte.
Försöker istället lära mig att gilla min kropp precis så som den är.
Den har genomgått tre graviditeter, min karl tycker att jag är snygg och det är väl det viktiga. Min kropp förändras och det är något jag måste acceptera, hur det än är så har jag inte många kilos övervikt!!

Jag respekterar människor som går ner i vikt på annat sätt, kosmetiskt eller kirurgiskt. Det gör jag faktiskt, men en tanke som slog mig idag var folks kommentarer...

Flera bekanta vänner har genomgått en sk. gastric bypass operation, och visst har de blivit smala.
Men när de lägger ut en jämförelsebild på FB så rasslar det genast in tonvis med kommentarer som "fan vad bra kämpat" "du är så grym" "är så imponerad av dig" "vilken karaktär och drivkraft du har"
Ja, det är ju sjukt att man kan tappa så många kilon på så kort tid, och jag är vansinnigt glad för deras skull, men ärligt talat... Kämpat? Att kämpa för mig är att verkligen slita. Blod, svett och tårar. Uppoffring och en sjujävla vilja!

Missförstå mig inte nu, som jag skrev så respekterar jag att man väljer olika metoder, lägger ingen som helst värdering i det. Men jag kommer nog aldrig att vilja påstå att det är på grund av kämparglöd det skett en kraftig viktnedgång!

Själv vill jag bli rik och göra lite fettsugningar runt mage, midja och kärlekshandtag :-)

Så, det var lite tisdagsflum från en småfet men lycklig småbarnsmorsa i Matfors som nyss vräkt i sig salamimacka och sparrissoppa till lunch efter en härlig powerwalk med vänner. Lite plus minus noll, men friskluften var skön ;)