Jobbigaste graviditeten...
Enklast var Lucas, då mådde jag toppen och hade en grym fysik hela tiden.
Fram till dagen D, då allt rasade samman...
Graviditeten med Alfred var fysiskt jobbig, mycket blödningar och sammandragningar gjorde att jag var alldeles för stilla och gick upp mycket i vikt. Psykiskt borde den graviditeten varit jättejobbig men Alfred var en livlig krabat som hela dagarna talade om för sin mamma att den mådde bra. Fanns ingen anledning att oroa sig liksom ♥
Nu då....
En lugn unge som ibland ger sig tillkänna, men oftsat inte. Sammandragningar har jag även nu, minst lika mycket. Rent psykiskt är denna graviditet skitjobbig, även om jag aldrig nämner det för nån. Jag mår ju bra, och är rörlig. Har just inte gått upp i vikt nåt men magen växer, precis som det ska vara. Men om knodden kunde sparka mer/oftare/hårdare...
Igårmorse fick jag lite panik när jag inser att jag inte känt nåt på ngn dag så jag går upp, kissar, dricker iskallt vatten, går och lägger mig, buffar på magen och väntar... Men det enda som händer är att magen kurrar av hunger... Bara att ge upp och vänta på att den självmant gör sig hörd!
Men igår kväll levde den om och jag njuter av varje spark och buff ♥
Så snälla rara bebis.... Spraka lite mer, du kan vila när du kommer ut!!
Vi är många som längtar efter dig!!!
vi måste få se en magbild snart väl? :)
mysigt med buffande mage! jag vill också.....
kram!
ucsh jobbigt, men e det till nån tröst så går det ofta långt mellan gångerna jag känner våran tjeja med. tycker du ska ringa mvc å komma å lyssna på hjärtat <3 <3 kraaam
Skickar lite love....
Härligt med buffar! :)
Det är nog en liten tjej i magen tror jag :)
Hmm mitt namn kom inte med. Det var jag Anna Sjölander från Söråker som skrev ovanför ;) Kraaam!!
<3
Vet hur du känner hade samma problem med Melwin när jag va orolig rädd fick jag åka in göra ultra ljud och titta på bebis dag som natt så man kunde koppla av..
Du kanske har livmodern i framvägg, det hade jag och kände inga sparkar och rörelser förrän vid typ v 22 tidigast. Förstår att du tycker det är jobbigt!!! Du är snart klar och jag tycker du ska sjukskriva dig och vila mera. Du är en "rörlig" människa som behöver ta det lite lugnare ibland ;-). Puss!!!
Det är en Lillasyster ska du se, flickor, gör lite som de vill vet du...
Och hon kommer att "sparka" och märkas, när hon är fjorton... Jag lovar!
Jag hade oxå en lugn bebis i maagen som busar massor nu =) Förhoppningsvis bor en sån även i din mage =)
Jag har en tävling på min sida som jag tänkte passa på o tipsa dig om, man kan vinna ett set utstickare att dekorera sina tårtor/Cupcakes med!
Kul om du ville vara med =)
Kram
/Nellie
Men gumman, vad du oroar dig...
Du kommmer känna av pyret varje dag snart nog, kanske rent av mer än önskvärt.
Slappna av, andas, det kommer gå bra!
Och lyssna på syrrorna, känn efter ordentligt hur du orkar med jobbet. Funkar det inte med deltid så strunta i det...
Kram!
Att man fått ett levande barn åxå....behöver INTE betyda att man är lugn o cool. I mitt fall var barn nr 2 ett "måstehabarn" och hon rörde sej så gott som jämt-hann inte bli orolig så många ggr...inte av den anledningen iaf.
Sista barnet var en stillsam rackare som gjorde mej hysterisk!!! Han låg dessutom i säte o utan fostervatten från v.30 Så rörelserna var få per dag, det var inte roligt utan jag var mycket mer orolig den graviditeten än den förra.
Sen kan det ju vara så att man "vet vad man får" då man fått ett levande barn åxå, det visste man ju inte riktigt m. nr 2.
Några tankar från mej så här på kvällskröken/ Johanna Små änglar
ja usch,jag förstår oron. Vi längtar så efter denna krabat!!
Tack Johanna, det är väl precis så jag känner!
Tänkte att tvåan skulle vara jobbigare men så är det faktiskt inte!
Tack alla <3
finns här för dig <3
Jag finns här om du vill prata när som helst på dygnet... Hoppas du blir bättre o du vet redan vad jag tycker <3 Kram
