Hur kommer man igång igen?
Kan ju inte gärna återberätta en hel vecka, det skulle bli en lång novell. Och faktum är att det värsta jag vet är långa tradiga inlägg.....

Min karl är bortrest på grabbsemester så jag och Affemannen njuter i vår ensamhet!

Vi har det iaf bra. Vi förgyller våra dagar med att träffa andra trevliga mammor och deras goa ungar. Jag tränar så fort jag får chansen. Har verkligen kommit igång och jag älskar det. Får ångest när jag inser att jag inte kan alla dagar!

Affe gör framsteg varje dag, kan stå jättebra själv men är otroligt rädd för att ramla så han gör det inte gärna. Reser sig upp mot möbler och får panik när han kommit upp eftersom han inte vet hur man kommer ner igen ;)
Idag lärde vi oss high five, ännu en meningslös grej man kan sitta och leka ;)
Pratar gör han också, antar att det är de vanligaste orden (titta, ä däh?, tatt tatt (betyder tack), mamma o pappa).

Ja jag tycker att han är jätteduktig, han är faktiskt egentligen "bara" 9½ månad!

Ang min privata blogg så hade jag ett invecklat lösenord, har inte gett ut det till någon... Ändå hade jag tre unika besökare per dag... Mycket märkligt! Lösenet är bytt, och kommer du på detta så gör du det bra!

Men visst har jag måååånga tankar kring detta med bloggandet fortfarande, kanske får jag försöka hitta en lösning som känns bra. Vad det nu ska vara, för jag vill ju gärna skriva så det blir personligt och från mitt hjärta från vår vardag! Time will tell!!


En sak är jag iaf säker på.....
Att detta barn är det absolut bästa jag vet.
En sån obeskrivlig kärlek ♥