Nu gör vi oss klara och tar vagnen mot dagis.
Mamman (dvs jag) är spänd av förväntan och tror (läs hoppas) att min blyga gosse kommer att klara detta galant! Sonen i familjen har noll koll på vad som komma skall. Jag vet också att jag gör en höna av en fjäder, alla barn går till dagis och alla barn mår bra av det. Men för mig är detta stort, jättestort :-)

Nu ska jag studera RUT-avdraget och se vad det är.... är förbaskat trött på att städa o tvätta!!