Vårt underverk
Jag tror inte att någon kan föreställa sig hur livet som mamma ska bli/vara innan man har sitt barn.
Jag är så himla lycklig, men samtidigt så har jag haft svårt att förstå att Alfred är min son.... Vårt alldeles egna lilla underverk.
Lilleman är en underbar personlighet. Så liten på jorden men redan så stark vilja. Tänk att någon på 2300 gram kan styra en hel familj :)
Han har gjort enorma framsteg. Idag har han ingen som helst hjälp förutom sonden i näsan.
Han har blivit fri från cpap, ekg, saturationsmätare, värmesäng och solsängen.
Amningen börjar sitta allt bättre, han har börjat förstå att man kan äta och inte bara sova vid bröstet.
Han är ganska "tuttig" av sig och tillbringar gärna dygnets alla timmar vid bröstet, självklart gör han inte det ;)
Han går sakta men säkert upp i vikt och imorse stog vågen på 2270 gram, snart har vi nått födelsevikten =)
Personalen här är underbar och visst har man fått sina favoriter, konstigt vore det väl annars?
Det finns en hel del supertrevliga mammor på avdelningen, ibland är det skönt att prata med någon annan än Albin!!
Frågon om när vi får komma hem har jag nog fått tusen gånger nu, och sanningen är den att jag inte har bråttom hem.
Alfred är fortfarande ganska liten och vi har precis kopplats bort från alla apparater och då känner jag mig trygg här =) Tror faktiskt att omgivningen har mera bråttom än mig :)
Känner mig ofta som en dålig kompis som inte orkar svara på alla sms, mms, telefonsamtal mm. Men Alfred får all min uppmärksamhet nu =)
Nu kallar prinsen på mig, det är matdags igen!!!
♥♥♥ Kärleken vinner ♥♥♥
Må så gott allihopa!
KRAMAR
I fina kläder från gammelfarmor Lydia och Moster Maria
(lappen i pannan är för att mäta bilirubinvärdet)
Gud så söt han är!
Passa på att njuta av tiden du får med honom själv. För så snart du är hemma kommer hela eran tjocka släkt och rövar bort han. ;-)
Näe, men alla vill säkerligen se ert underverk.
Jag kan tänka mej att det måste vara skönt å vara kvar där ett tag till. Det måste kännas tryggt. Han är så himla fin. Jag längtar jätte mycket tills ni kommer hem och har landat. Men väntar man på nåt gott så väntar man ALLTID för länge...=)
Sköt om er vännen och hälsa Alfred från tant Anna
Han är jättesöt.
Men huuuuga då vilken himla fin pojke =)
Ja, njut där!!! Allvaret väntar utanför :-S.
Moster är så stolt över han!!
Folk har väl vett att låta dig va ifred ;)Ha inte dåligt samvete över dina vänner, de förstår säkert och gör dom inte det så är det inga bra vänner.Ta hand om er lilla skrutt ni.
Gud så söt han är =)
Oh!!! Har han en icke nudist stund ;) Vilken goding :) Kram på dig!!
Men gud va konstigt..Mana kommentarer fastnar inte..
Han är söt som attan lilleman!!! Kramar!
Å du har rätt,man vet inte hur det är/blir förrän man är där själv!!
Jag saknar er :-)!! Pussa på lilleman från moster.
Visst är det så! Det går ALDRIG att föreställa sig innan hur bra det verkligen är=D
Om jag vore du skulle jag stanna så länge jag får :O)
Låg själv på Eftervårdsavdelning, det famms fortfarande såna i Värmland när jag fick barn, i många dagar och mina var inte prematura:O)
Ju mer trygg du är innan du åker hem, desto enklare blir allting!
Kram på dig!
Kramar från oss i Värmland.
Gokillen!
han e så fin :D
Så söt han är!!
GRATTIS till ALFRED! :D Jag smet in på din blogg från ridsport.ifokus! Du hade skrivit ut bloggadressen på en bild där, så jag hoppas de är okej att jag trampar in här!
Elliot hälsar till sin ifokus-polare!
// Hannapanna o Elliot på ifokus ;)
Han är så vacker!
Nee, man kan inte veta alls hur det är att få bli förelder till en sånn skatt.
Första tiden med Bon, när Kent börjat jobba och ahn ringde hem till oss för att höra vad vi gjorde.
Ja, vad vi gjorde?
Jag kunde sitta en hel dag och hålla MIN älskade son, förundras att en sånn liten kunde le till mig.
Njut av varje secund och jag hoppas att eran son blir som Bon, han är verkligen lätt att ta hand om.
Kram!!
