Katastrof
Haft en kämpig natt med Affe, han bestämde sig för att vara pigg redan 02.48 (!!!!).
Hur som helst så fick han åka på dagis idag och vi har gjort praktexemplet på hur en lämnning INTE ska gå till...
Affe fick ett utbrott bara han fick syn på dagis i bilen och inte blev det bättre när vi kom in.
Han var otröstlig så jag följde med in en stund, blev ju inte precis enklare.
Det hela slutade med att både jag och Affe var ledsen.
Men jag har varit gråtmild och grinat till o från hela dagen, så det är väl en skitdag i allmänhet, för mig alltså ;)
Hade ju gått bra ändå, när jag kom tillbaka så var han på ett strålande humör :)
Ja, så ska alltså en lämning inte gå till!
Nya friska tag imorgon :)
Här råkade jag ramla in av misstag!
Vilken fin och trevlig blogg du har, och en sån söt son :)
tänk på att det är sunt också att dom inte vill lämna mamma eller pappa:) dom e ju faktiskt ganska små än, å du ser,han va ju glad när du kom :)
kram på er!
Så lämnade jag Hanna i 2 års tid.....Hon blev ju rel normal.
Det tillhör åldern, lite separationsångest o säkert ännu mer nu när pappan i familjen är borta. Det brukar som sagt gå över på en stund för de små liven, men jag vet precis hur du känner dig. Har haft samma känsla typ 100-tals ggr. Men som sagt, skulle de inte ha gett med sig så hade ju dagis hört av sig.. Å kom ihåg! Du är en fantastisk mamma o vän!
Josefin började på dagis vid 1,8. Vi hade samma jämmer och elände. Till julen det året fick hon sluta. Jag valde att använda mormor och farmor plus att jag när hon var liten jobbade halvtid.Det var en hemsk period. Det gav inte med sig under dagen heller. Hon mådde inte bra där och fick som sagt sluta. Nästa gång hon började var hon 3,5 och då gick allt jättesmidigt. Johannes började samma dag som han fyllde ett år. Där har jag aldrig haft en endaste dag med tårar. Han valde ut en fröken redan från början han kände sig trygg med. Han bojkottade inskolningsfröken och valde sin Maria. Ömsesidig kärlek på hög nivå :-)
